Mycket att stå i när det närmar sig…

För två år sedan förlovade jag och min kille sig med löftet om att gifta oss 2020. Jag tyckte det kändes romantiskt att viga sig i början av ett nytt decennium, som att det blir vårt decennium. Han tyckte det var praktiskt för att komma ihåg hur många år vi varit gifta. Ja, vad ska man säga. Ni vet hur män är.

Hur som haver. Den 28 februari, inte den 29:e när det är skottår pga jobbigt att fira ett skottår, så är det äntligen dags! 

Min blivande make är från en liten ort i sydöstra Frankrike och vi kommer att ha bröllopet i grannstaden Strasbourg. Något som visade sig vara både betydligt mer krångligare och betydligt dyrare än vad vi hade räknat med. 

Vi har nämligen fått åka ner till stället vi ska vara på (ett jättemysigt värdshus i Strasbourg) flera gånger för att reda ut småproblem och missförstånd och spana in lokalen och så vidare. Men det finns ju medel för att låna pengar snabbt när du behöver det och vi använde oss av en jämförelsetjänst på nätet för att hitta en bank med så bra ränta som möjligt. 

Bara cateringen har varit rätt kostsam. Tack och lov är det inte särskilt dyrt med dryck där och vi har sett till nu så att vi kan ha fri bar på själva bröllopsfesten och att alla kan få vin/öl till middagen. 

När det kommer till boende så har vi lyckats lösa det som så att värdshuset vi bor på har några våningar med en del större hotellrum, som vi har hyrt åt våra gäster. Så de behöver inte krångla med sovplatser osv. Sedan, beroende på hur många som dyker upp, har vi bokat några rum på ett hotell i närheten med. 

Känns viktigt att våra gäster som faktiskt åker hela vägen ner till Strasbourg för att vara med oss på denna fantastiska dag, kan göra detta så bekvämt och smidigt som möjligt. Ska bli superkul verkligen!

Min pojkväns familj och min familj har knappt träffats innan heller. Och de är inte världsbäst på engelska direkt så vi får se hur det går. Men både pappa och mamma har varit gulliga nog att öva på lite tyska och franska (båda språken talas där) med Duolingo och jag tror nog att genom alla dessa olika språk så kan vi alla nå fram till varandra tillräckligt för att det inte ska bli helt galet. 

Well well, det ska nog gå bra allt. Är bara så himla nervös nu när det närmar sig.